Vad som faktiskt sades spelar roll.

Hörni. Det är 2026, och inom socialtjänsten dokumenteras barnens viktigaste samtal fortfarande med några punkter i ett kollegieblock.

Uppdrag Granskning satte sökarljus på det i dagens avsnitt (se det på svtplay), och socialministern höll med utan omsvep: det är ett stort problem. Den nya socialtjänstlagen skärper kraven på barnperspektiv och partsinsyn. Alla inblandade ska kunna se exakt vad som har sagts. Och ändå fortsätter vi att acceptera att livsavgörande beslut fattas utifrån minnesanteckningar.

Det här är inte en integritetsfråga. Det är en rättssäkerhetsfråga. En barnperspektivsfråga. En "hur fan kan vi fortfarande göra så här"-fråga.

(och det är, från min sida, ingen kritik mot enskilda socialsekreterare. Min svärdotter är en av dem, och jag vet precis hur deras situation ser ut. Min kritik är mot systemet.)

Men lösningen finns redan. Den är laglig. Den är utredd. IMY släppte nyss sin rapport ”Transkribering inom socialtjänsten”, i ett arbete med Kalmar kommun, och slutsatserna är glasklara:

✅ Rättslig grund finns (artikel 6.1 c och e GDPR) ✅ Stöd för känsliga personuppgifter finns (artikel 9.2 h) ✅ Det är inte automatiserat beslutsfattande, så länge handläggaren granskar ✅ Med rätt säkerhetsåtgärder (kryptering, behörighet, gallring) är det både säkert och effektivt

Juridiken är klar. Tekniken finns. Det som saknas är vilja?

Socialministern säger att utvärderingen av den nya socialtjänstlagen är nära förestående. Dokumentation står högst på agendan.

Svaret finns redan, och vi måste sluta acceptera det oacceptabla.

Sedvanlig brasklapp: jag är investerare i Klang.ai, som bygger exakt den här typen av lösning för svenska verksamheter. Men jag hade sagt det här ändå. När jag ser att tekniken finns, lagligheten är utredd och att barn som fortfarande riskerar att bli felciterade i livsavgörande beslut... då är det inte "intressant att diskutera". Det är dags att agera.